Ambivalens
Då. För ett år sedan. Jag fullständigt återupptäckte min högstadiemusik! Det hade pågått ett tag redan. En längtan efter den musiken, den känsla den ger mig.. men jag lyckades inte leva ut den. Men lämnad ensam och trött men kan inte sova innebär lite liknande känsla som då. När jag var fjortis :)
Suede. Oasis. Nirvana. Pearl Jam. Smashing Pumpkins. Pulp. Cast. Blur. Popsicle. Gene. The Wannadies.
Ambivalensen. Ensamheten. Vara här och nu genom ångest och förtvivlan. Stryka sig själv på kinden. Skriva poesi. Prata med okända människor som inte förstår. Lyssna på vänner som behöver prata. Klottra. Gärna på tyg. Invecklade mönster. Symboler bara jag förstår. Psykedelisk mystik och hur mycket känsla som helst.
Det läkte mig. Det och att sova med älskade hunden. Jag valde ett hörn av huset och gjorde det till mitt. Där skulle jag bearbeta. Jag undvek allt annat, levde i en bubbla, jobbade, åt, gav djur mat, sov. Läkte. Långsamt men säkert.
