Tomtebolycka

De som känner mig vet att jag är kristen. Det betyder att jag har en levande relation med en person inte alla ser. Med andra ord får du acceptera att Jesus faktiskt finns eller att jag hallucinerar. Det är liksom de två alternativen. Min relation till kyrkan är inte lika levande tyvärr. Kanske på grund av de svårigheter jag nämnde igår. Jag har ingen att gömma mig bakom där och ska väl inte gömma mig heller..

Iallafall. Ganska snart efter uppbrottet ordnade min syster ett jobb åt mig. Ett jobb i Umeå. Det var tillfälligt, men jag hade bestämt att jag skulle ge mig själv mer tid genom att bo kvar och fortsätta ta hand om hus och djur.. Och då behövde jag minst ett jobb till. Det var så skönt att få göra något. Fylla dagarna och veta vad jag skulle göra. Tråkigt, monotont, läkande jobb.

När jag kom hem ringde telefonen. En som bor i byn ville byta jobb till sitt gamla och undrade om jag kunde ta hennes nuvarande? Jag orkade inte ens reagera över att jag skulle vara lärare i ämnen jag inte kunde. Jag bara sa ja och hoppades att det skulle lösa sig. Jag slapp iallafall byta arbetsplats varje dag i en vikariepool. Det var mina alternativ. Det fick gå. Det blev till slut halvtid på ett ställe där jag fick be, tillsammans med andra, en stund varje dag. Det var så otroligt skönt! Rutinerna, och den där känslan.. Gud bär mig i sin famn! Jag hann bara reagera över att det blev lite pengar på en halvtid, då hade jag ett halvtidsjobb till! På kyrkan där mormor älskade att vara.. Min fina, vackra mormor!

Detta var lyckliga, vackra, soliga, sorgsna och läkande dagar. Upp tidigt, ge djuren, till jobbet, bön och kaffe. Jobba, lunch, promenad med hunden, jobba och så hem. Ge djur igen, hämta ved, elda, göra mat och äta, promenad med hund i stjärneljus och sen sova.

Inte många lediga minuter.. Särskilt inte under slakt och skörd. Men jag kände försiktigt hopp om framtiden. Jag kunde ha drömmar om vad jag ville ha och vad jag ville bli, åtminstone det här första året. Det blev inte som jag tänkte alls, men det gör inget! Jag är en person som behöver tänka och drömma..

Och be till Gud.