Tomtebolycka

Jag kanske har så stor mage för att jag har så mycket magkänsla? Vad tror hälsogurun om den förklaringen?

Jag ser mig som en intuitiv person. En person som känner saker jag inte kan förklara och det jag känner innebär ibland att jag bara måste göra konstiga saker. Plocka upp en liftande främling, lägga en hand på någons rygg, be en bön för någon jag inte känner..

Det är inte alltid det blir rätt, men det gör ingenting. Det är värt det att verka lite konstig, för alla de där gångerna då det jag gjorde betydde allt.

När jag träffade han som nu är mitt ex, sa min magkänsla att ja, ja, ja!! Här är han! Börja bygg! Fort! Så jag gjorde det. Jag byggde och planerade. Inför förlovningen sa min magkänsla, nej, gör det inte. Han älskar inte dig. Inte på riktigt och inte så. Du kan inte ge honom ett barn och det kommer knäcka er.

Ändå var ju allt egentligen bra just då! Hur dumpar man någon man är helt säker på bara för att magen plötsligt ändrat sig? Jag var nyopererad och antog att magkänslan och den påföljande depressionen berodde på den. Omställningen, identitetskrisen, viktnedgången. Allt var egentligen bra. Jag behövde bara ut, bort från stan, gräva i jorden, få ett barn.

Jag byggde vidare och 2012 var jag helt förtvivlad och tvekade på allt. Vad i hela friden ska jag göra? Ska jag skilja mig? Inget är ju fel! Allt ska bli bra.. Snart?

Tre år. Sa magkänslan.

Jag satt i gungstolen och grät hela den hösten.

Sen var det tyst. Jag fick erkänna att jag gjort fel. Trots att jag hittat mitt kall, min väg i arbetslivet så fanns ingen väg framåt.. Jag hade fel, jag skulle ha jobbat som undersköterska från dag 1. Det gick inte odla och stå på marknader som försörjning. Jag hade fel. Det går inte starta företag som konsult inom landsbygdsutveckling. Jag hade fel. Det går inte starta företag över huvud taget, jag hade fel!! Fel, fel, fel!!

Jag tackar från hjärtat till min vän som ställde mig vid en varm, snäll mjölkko och lät mig skura glassmaskin, för utan det hade nog hela livet blivit helt omöjligt.

Men det kommer bli bra. Tre år. Sen släpper det. Tre år, sen lossnar allt. Bara tre år.

Vad tror ni? Ska jag våga lita på magkänslan, även nu?