Tomtebolycka

Nydumpad och lite tragisk. Ratad, bortvald och ersatt. Så kände jag mig för ett år sedan. Inte bara sviken och vilse. Det kändes som att jag behövde visa mig själv hur man har roligt. Men hur i hela friden skulle jag orka med det också?

När jag varit singel tidigare har jag raggat på nätet och hängt på krogen. All tid det bara gick. Det var inte lika enkelt nu för tiden kan man säga.. Alltså, jag har givetvis superkul varenda gång jag går ut och dansar med mina vänner. Jag känner otroligt vackra och roliga människor som gärna dansar med mig hela natten.

Mitt hjärta var inte riktigt där som förr.

Det var inte så enkelt. Djur och hus, hunden och någonstans att sova. Jag kan inte ta sista bussen in till krogen och gå hem. Inte längre. Inte i det liv jag byggt. Dessutom känns det inte lika betydelsefullt längre, vad ska jag ta på mig och viss upp hur snygg jag är i? Har jag äntligen blivit vuxen eller är jag bara tråkig? Eller är det bara livet som kommit emellan?

Jag hade iallafall inte roligt nog ofta. Det var min slutsats. Jag gick med i en gospelkör, Trinity. Jättekul och utvecklande, men jag har ju egentligen för många fritidsintressen, inte för få. Ändå har jag inte nog på nått vis. Jag behöver göra tid och plats åt mig själv att ha roligt. Jag måste planera in det i mitt pressade schema.

Jag behövde något nytt, något fräscht, något annat.

Att dansa rumpan av mig två till tre kvällar i veckan är inte rätt väg till glädje längre.

Frågan var bara hur jag skulle bli glad igen.