Tomtebolycka

Skördetiden har nu övergått i frösamlartid. Visst finns det fortfarande kvar mat att hämta från naturen och visst har jag kvar en hel del att göra i min trädgård innan vintern drar sitt mjuka täcke över Tomtebolyckan. Men den allra intensivaste, energikrävande delen av skördeperioden är nu över. Jag kan andas ut och känna mig nöjd.

.

Sakta dör naturen. Men jag vet hur man kan leva av det döda. Maten ligger lagrad nära mitt hem. På ett nära avstånd har jag mat som jag och min familj kan överleva på under den långa, kalla vintern. Som små barn i mammas mage, lever vi med ett ständigt tillflöde av det vi behöver. För mitt i den kallaste av vintrar sås ett frö. Fröet blir ett nytt liv som ger liv. Men det är länge kvar nu, tills våren kommer med sitt första gröna..

.

Nu ska vi vila och sen ska vi fira jul. Sen ska vi vila igen tills det är dags för vår kära vår igen.

.

Vår och arbete.

Vinden drar genom daggvått gräs som snart kommer bli brunt av frost. De sista blommorna blommar nyvaket, för sent, för grällt. Men de är mina, mitt liv, min verklighet, mina händers verk. Sjön ser kall ut med krusig yta och håret krullar sig runt ansiktet.

.

Kinderna blir röda och fingrar stela.

.

Ur hårt grus borrar sig en mjuk svamp fram. Fågelbajset är blått av blåbär. Lingonen lyser så röda som julen och snart är allt förbi. Sakta förpassas jag till insidan av huset, som skriker efter omvårdnad igen. Inne brinner redan elden.

.

Den varma elden som ska brinna till i vår.

Som solens kärlek till sommarn

Avtar i färger på löv.

Ska jag en dag också somna

Och vakna efter min död.

.

Jag ser ut och längtar till hemma

Där allt bara är utan slut.

Du tycker längtan är dyster

Ser död som sorgekvarter.

.

Men sövande mjuk snö som faller

Är vit som oskuldens jag.

Under täcke av omsorgsfull kärlek

Föds nytt liv till vårsommarhöst.

.

Nu kommer mörkret.

.

Det tysta, sövande mörkret.

.

Och det kan lugnt komma, för jag eldar i min spis och jag eldar långa ljus i fönstret.

.

Naturen andas ut efter den intensiva sommaren och jag får en oändlig lust att sticka sockar.

.

Mammas små nystan med restgarner plockas fram en efter en och jag hittar på fantasifulla mönster och snygga tekniker.

.

Min typ av tjocksock är inspirerad av min pappas faster och kan snarare liknas vid en innetoffla än vid en extrasock i vinterkängan.

.

Jag längtar efter att sticka små sockar av samma typ till mina barn en dag.

.

Jag förundras över hur lyckan kan slå. Vissa har för mycket och andra har för lite. Men ibland känns det som att vi har fått lika mycket lycka ändå. Det är som att det man inte får i pengar och resurser får man i kärlek istället.

.

Afrika, taggen i samvetet vi alla bär på mer eller mindre. En katastrof vi måste förhålla oss till.

.

Men hur hjälper man egentligen?

.

Pengar. För vissa är det verkligen så enkelt. Men inte för mig. Pengar köper vapen åt makten. Vapen som håller medborgare i schack. Pengar köper färdig mat, som kan lösa den akuta situationen, men inte den långsiktiga.

.

Långsiktig hjälp kommer från jorden. Rätt att äga sin egen jord och kunskap om hur man brukar den. Frihet kan komma av ett förvärvsarbete, men utan egen jord att bruka blir det ett hårt slit som kräver många liv för tidigt.

.

Vi människor är beroende av jorden.

.

Vi behöver vårt hem

.

Vår plats.

.

Vårt kretslopp.

.

Hösten är den tiden på året då jag förbereder mig för vintern.

.

Jag samlar och tar vara på den mat som finns runt mig, men planerar också hur jag vill att året ska se ut.

.

Planerna är mer detaljerade fram till nyåret, sen kommer en tid av härliga vinterutflykter innan vårbruket och sommararbetet tar vid.

.

Så det är nu jag måste planera allt annat jag vill göra.

.

Det är bara nu jag har tid.

Månen som sjunger i natten

.

Nu väntar vila och vatten.

.

Du hann det du sa att du skulle

.

Du kan nu be på din kulle.

.

För nu somnar kraft som skapar

.

Tills månen gör att den vaknar.

.

Efter en måne som fyller

.

somnar ditt känslomyller.

.

.

.

Jag ber dig om mer att förvalta

.

om annat att skörda och skvalta.

.

För mer har jag här till jorden

.

det slutar inte trots orden.

.

Och när jag sen somnar i natten

.

krafsar och spökar katten.

.

Min vän som nu bor i mitt hjärta

.

står i förbund med en svärta.

.

.

Jag är jag, är jag du?

Är du jag, vill jag du?

Vill du Du? Jag vill du!

Är jag Jag? Är jag du?

.

Du är du, är du jag?

Är jag du, vill du jag?

Vill jag Jag? Du vill jag!

Är du Du? Är du jag?

.

Är jag här, är du där?

Är jag där, är du här?

Vill du här? Jag vill där!

Är här Här? Är där Där?

.

Jag vill här, jag är du.

Du är där, du är jag.

Här är vi, där är jag.

Vem är jag, var är vi?

En tydlig barnalängtan hos mig var att bli häxa.

.

.

Jag läste böcker om medeltida örthäxor som botade både det ena och det andra. Det var svart och vit magi och oändligt spännande. Tyvärr fick jag för mig att alla häxor var mer eller mindre satanister och att denna längtan krockade med min längtan efter Gud, och mina möjligheter att vara en bra kristen.

.

Och kanske var det så att jag behövde välja att bli kristen först, för att kunna utveckla min relation till naturen sedan?

.

Jag har läst en del om Wicca, och även om jag aldrig kommer bli wiccan så har ändå det läsandet hjälpt mig med min relation till naturen. Årshjulet gav mig kunskap om de krafter jag faktiskt har fått av Gud för att jag är människa. Det gav mig en mer konkret bild av hur en relation till naturen kan se ut.

.

Jag kastar en tänkt cirkel medsols genom de fyra väderstrecken för att skapa och en likadan cirkel motsols för att söndra.

.

Och jag känner kraften.

.

Min kraft, som jag fått av Gud.

.

Min Gud är en person.

.

En vän som jag talar med, skrattar med, gråter med.

.

Gud är ingen Han egentligen.

.

Men jag säjer ändå ”han” om ”honom”. Det är så vi har gjort i mitt barndomshem, att vi har ett manligt pronomen för Gud, Jesus och Den helige ande.

.

Och Gud och jag är överens om att jag tilltalar honom som en man trots att han inte är det.

.

I framtiden kanske jag kommer att benämna honom annorlunda, men jag har inte kommit dit än.

.

Gud är själva anledningen till att jag finns, att jag har funnits och att jag kommer att få finnas. Han är den som höll mig innan jag föddes och det är till honom jag kommer när jag dör. Han följer mig genom hela livet, men det är inte alltid jag ser honom, för det är inte alltid jag släpper in honom.

.

Gud är själva kärleken personifierad. Allt jag känner för mina nära och kära, dem känslan, ÄR Gud. Den känslan tränger sig aldrig på, men kan innebära en del bekymmer med vårt jordiska liv ibland. Men i ren form är den det bästa som kan hända oss människor. Kärleken, Gud.

.

Att tro på Gud är inte att tro att han eventuellt existerar, det är att våga öppna sitt hjärta och tro att Gud gör skillnad. Var vi än är i livet så älskar han oss oändligt mycket, och har alltid gjort, för det var ju han som gjorde oss till det finaste han visste.

.

Han gjorde oss nästan till Gudar, med makt att skapa och förstöra.

.

Med ansvar för varandra och för alltet.

.

Och han vet hur tung den bördan är, för han har burit den åt oss.

.

Han har släppt oss som lamm bland vargar och han vet det.

.

Men han har också gett oss förmågan att klara av det.

.

Glöm inte det.

Jag längtar att leva i samklang med naturen.

.

Naturen är för mig en levande individ som jag skapar mig en relation tillsammans med.

.

Jag umgås med naturen, äter naturen, andas och dricker naturen.

.

Och jag eldar naturen, både i stora och små eldar.

.

Jag vill att jag och min familj ska följa årshjulet, vinter- vår- sommar- höst som snurrar ett varv per år. Jag förknippar årstiderna med eld- luft- jord- vatten, för det är mest logiskt för mig.

.

Själv är jag själ och ande, anser mig placerad i mitten av Gud, med makten att skapa och förstöra.

.

Det är ett ansvar, en kraft och en magi i att tänka som jag gör.

.

Men det är inte därför jag gör det.

.

Jag gör det för att jag inte har något val.

.

Detta är min sanning, min enda verklighet.

.

.

.

.

.

.

En vacker bild av himmelriket är mammas livmoder.

.

Det finns ett ådernät i moderkakan som de insatta tydligen kallar för livets träd. Moderkakan, vår kontakt med mammas värld, som till slut bestämmer att nu ska också du ut dit.

.

I livmodern behöver du inte göra någonting. Inte ens andas. Mat kommer via navelsträngen i lagom dos. Du guppar runt viktlös i lättsaltat vatten som är 37 grader precis som du, det är mörkt och behagligt och hela tiden hör du den trygga rytmen av mammas hjärtslag. Allt är i balans och allt är perfekt. Ända tills livets träd gör sig påmint.

.

Du kommer ut för det var så det var tänkt.

.

Det första du slås av är det skarpa ljuset från lysrören i BB-salen.

.

Sen blir det kallt.

.

Du öppnar munnen och märker att du kan skrika, så du gör det tills du hör de trygga hjärtslagen igen.

.

Sen är vilan slut.

.

Du arbetar varje dag, hela dagen tills du utmattad somnar en stund. Med tiden lär du dig att man sover på natten, när det är mörkt som i livmodern, och är vaken på dagen när det är ljust som i BB- salen.

.

Efter ett tag glömmer du bort hur himmelriket såg ut.

.

Men du har genom hela livet kvar längtan dit.

.

Att vara totalt omhändertagen i ett tillstånd av full perfektion.

.

Att vara i himmelriket.

I tidiga tonår ville jag bli Hippie.

.

Men jag trodde att om man var hippie måste man knarka.

.

Så därför blev jag svartrockare istället, med tydliga punkinfluenser.

.

Problemet var bara att jag inte förstod begreppet anarki eftersom den hos Svenska punkare ofta har en tydlig vridning åt vänster. Det slutade med att jag blev raggarbrud istället. Helt enkelt för att det var kul.

.

Som vuxen märker jag att jag har samma tankegångar men med mindre manifesterande inslag. Politiskt är jag hyfsat nyliberal, alltså anser jag att staten bör vara ganska liten och ha ganska lite inflytande över människors liv.

.

Jag tror att vi människor är tillräckligt smarta och goda för att fixa mycket mer själva än vad vi får idag.

.

På många punkter gillar jag faktiskt Marx, men jag har väldigt svårt för de flesta som kallar sig marxister.

.

Men det där är akademisk, politisk mumbojumbo för väldigt många.

.

Min andra ståndpunkt är att vi behöver naturen.

.

Vi behöver bry oss om naturen och vi behöver leva i samklang med den. Observera att jag skriver ”behöver” och inte ”borde”, för det är en väldigt stor skillnad.

.

Jag tror att det finns ett inomboende behov av en samklang med naturen, även om man bor i staden.

.

Jag tror att det är en av våra grundläggande relationer som vi inte kan bortse ifrån utan att må riktigt dåligt som människor av det i längden.

.

Men jag undrar ju också vad du tror.

.

Kan du inte berätta det för mig?

.

Det finns en sak jag bett om länge. Det handlar bara om mig själv, även om hur jag är och inte förstås påverkar andra i min omgivning. Jag vågar knappt hoppas på den, men det är en liten ljusning i min tillvaro. Om den håller i sig, så ska jag berätta för er, det lovar jag!

.