Laker Winterrace
Kan meddela att idag är det musik på hög volym, stora grillen är varm och rasande motorer osar överallt! Det är skotertävling och jag är publik!
Ingen skoter nyare än årsmodell -86 är med och det tycker jag är himla bra. Farten och prestationen blir ju en helt annan. Det blir en annan stämning, ett annat ideal än om det skulle ha varit moderna skotrar man körde med. För tillfället är det paus, sen kör de igång med utslagning. Det blir väl buckla och applåder till den som vinner kan jag tänka mig :)
Ikväll är det After skoter och pub. Men vi ska inte dit. Vi ska på 30årsfest i min barndoms by. Så det är bara att snabbt hoppa ur täckisar och i festblåsan när vi kommer härifrån.
Nu har jag inte tid att blogga mer, för nu går starten!
Fotograf sökes!
Jag söker en fotograf som vill marknadsföra sina bilder via min blogg. Förslagsvis har fotografen varit inne på min blogg och är inne på någotsånär samma linje som jag, värderingsmässigt. Jag hoppas att fotografen har fina naturbilder som hen vill visa upp. Jag kan erbjuda många fina miljöer och idéer på bilder, men tyvärr ingen ekonomisk ersättning i nuläget. Om vi lyckas marknadsföra min blogg så den ger klirr i kassan så delar vi givetvis på detta.
Jag hoppas även fotografen är intresserad av ett självhushållningsprojekt!
Mig når man här eller via mail: [email protected]
Tack!
Austin Powers är med på fredagsmyset!
Om det är några filmer jag inte förstår så är det mission impossible och The Island. Om det är några filmer jag verkligen gillar så är det crounching tiger, hidden dragon och inglorious bastards.
Jag gillar inte monty pyton och inte Lottie britain. Tacka vet jag smala Sussie, bröllopsfotografen och ingen bor i skogen.
För övrigt har jag varit på anställningsintervju idag. Hoppas det går vägen!
Det var det, det!
Det har varit plusgrader inatt. Den fluffiga snön hade dragit ihop sig, blivit kompakt. Jag hängde ut kaninernas vattenflaskor och hörde det droppa i mörkret. När jag satt bakom ratten ljusnade det långsamt. Uppe i luften såg jag en snöig sol och en röd soluppgång. Sen såg jag moln. Och sol.
Ner genom molnen igen med frukost och kaffe i magen och dagens nyheter i knät. Snön var bortblåst och sjöisarna tunna och spröda. Arlanda rullade på i sakta mak. Inte som nu när det är liv, rörelse, prat och skämt. Folk svischar förbi på sparkcyklar. Och jag är en hel timme tidig. Såg inte rätt på biljetten riktigt.. Men det gör inget, gillar inte att gå på stan när jag inte hittar..
Idag har vi planerat start av landsbygdsnätverk. Det känns jätteroligt och spännande faktiskt, att få vara med på detta arbete. Knyta kontakter med andra engagerade, ha någon att diskutera med, någon att ringa.. Det blir bra det! Nä, nu ska jag sitta här och stirra på utgången tills den öppnas, om sisådär en halvtimme.
Ha en fin kväll!
Galet!
Sen bar det av till Burträsk för hundpromenad. Detta samhälle av trähus som andas gammal storhet och nya drömmar på en gång. Där tänker jag jobba för tillväxt. För mer av allt. Gick runt kyrkan jag gifte mig i. Viskade önskedrömmar till hunden.
Vidare på 25-årsfest! Helt galna människor dansade på bord och stolar och jag skrattade tills jag nästan kissade på mig! Några innerliga samtal blev det med. En kille hade växt upp i Gävle, samma stadsdel som jag bodde på en gång i tiden! Och en kille visade mig hur man jojkar! Om han bara visste hur länge jag bett om att få se, höra, förstå denna vackra sång! Nu ligger jag i sängen och lyssnar på gamla favoriter med nya öron. Jag frågar mig om han kan förstå vad han gav, och jag önskar att jag hade gett något tillbaka. Om så bara en osynlig boll av ljus i hans hjärta. Vi får hoppas att jag får tillfället igen.
Idag är det skönt med sovmorgon. Förra veckan var fullbokad på ett sätt. Nästa vecka blir fullbokad på ett annat. Så vila behövs denna dag. Mitt emellan då och då.
Ha en fin söndag!
Ensam
Att vara helt ensam, i total tystnad, utan nått som stör tvingar dig att lära känna dig själv. Tänka själv. Lyssna på dig själv. Det är skrämmande, för man kan faktiskt tänka hur som helst utan att det blir fel. Lite som med drömmar. De låter fånigt först när man berättar för någon.
Är man religiös som attan, som jag, så är man aldrig ensam. När jag sitter här helt själv och har det helt tyst så finns det alltid någon här. Det är en varm hand runt mina axlar eller en skön närvaro som tror på mig och fyller en plats som annars är tomhet. Denna någon längtar, med mig, att jag ska våga ta fram min finaste diamant, mitt inre. Den har jag dolt länge och det är först nu jag vågar visa den bara lite, ibland. Snart ska den fram helt.
Vissa kanske känner sig ensamma på ett skrämmande sätt i skogen, långt från andra. Vissa kanske inte alls känner sig ensam där, och är därför livrädda för det. Alla som känner sig förföljda och uttittade i mörker och skog tycker jag ska göra upp med sig själva och sitt förflutna. Själva eller med hjälp. Ofta är de där spökena bara sånt du behöver lämna och gå vidare ifrån, som har hänt i ditt liv.
Men det är klart. Ibland känner också jag mig ensam. Som när jag är i Stockholm. Det kan vara skönt att vara anonym. Men mest är det ensamt. Och jag tycker synd om de jag ser, för du vet.. jag är en av de där som ser det du inte säger. Jag ser okända människors kamp mot tiden, deras känsla av hopplöshet, osynlighet, ovärdighet. De har så fel men det vet de ju inte. Jag kan bara se dem, be för dem och hoppas. En dag ska de få se sin diamant. Den de burit i hela sitt liv. Den de föddes för att visa, men glömmer att de har.
Och jag önskar att vi kunde hitta på nått bra tillsammans med alla våra nya pensionärer. Visst borde det finnas bättre sätt att bo på, bättre sätt att ses på, bättre sätt att ta tillvara på varandra, än det vi har nu? Jag hoppas på mindre av den ensamhet som äldre känner. De äldre, men också andra som kanske behöver hjälp med sin ensamhet. För vi är ju inget utan alla andra, om ni förstår vad jag menar..
Kram
När jag går i pension
När jag går i pension ska jag ha grått hår och genomskinlig hud på händerna. Jag tycker det är så vackert! Jag ska ha jobbat på några olika ställen och jag kommer känna att jag uppfyllt mina mål. Jag har gjort det där stora jag ska göra för landsbygdspolitiken, jag har sett några egna barn växa upp. Jag har renoverat mitt hus och jag har djur och trädgård. Jag kommer se tillbaka på ett rikt liv. Och jag kommer att vara nöjd. Jag kommer då att vara 70 år gammal.
Då ska jag leka med mina barnbarn, njuta av allt jag har och allt jag lämnat till andra. Jag ska baka kakor, safta och sylta. Och jag ska fortfarande älska med min man. Kanske ska jag jobba lite ideellt, bara för att jag kan och vill. Kan och vill göra nått bra alltså. Och jag ska bestämma själv. Bestämma när och hur och varför jag går i pension. Och uppmuntra andra att göra likadant. Inte för att någon politiker tyckt till eller för att någon annan kastat paj. Utan för att jag kan själv. Fortfarande.
Så det är bäst att ni slutar ha så mycket fördomar om gamla innan ni blir äcklade av mig. För jag tänker inte ta hänsyn till någon åldersrasism. Synd för er.
Månstress..
Om du är en av dem som har svårt att sova när det är fullmåne, så betyder det oftast att du har något ogjort. Till exempel att göra upp bra planer för framtiden kanske? Du kanske har glömt lyssna inåt, på magkänslan. Kanske du glömt ringa till någon viktig person och berätta att den personen är just viktig. Tänk på det, känn efter, gör det och försök sova igen. Kanske det funkar?
Det har redan vänt.
En kompis nyfödda son var sjuk. Sjuk på samma sätt, på samma ställe som en annan kompis barn.
Han klarade sig inte ur sjukdomen med livet i behåll. Änglaögon ser på mig, fast de inte är kvar här.
I tystnad följde jag dramat på Facebook. Vågade inte pusta ut när det gick bra. Men det har gått bra, faktiskt! Det verkar som att den här lilla killen har klarat det! Han är underbart söt och han verkar kunna leva som alla andra. Helt fantastiskt!
Och då tänker jag på att mitt i det värsta så börjar något gro.
När vi sörjer för fullt har det redan börjat spira.
Även om vi inte orkar se för alla tårar,
Så finns där redan något nytt.
Inte nått nytt som ersätter den förra.
Något helt nytt som är vårt oskrivna blad.
Under alla våra lager av vinter, kläder och vissna löv,
Har en helt ny sommar redan börjat gro.
Hamilton
I Umeå igår åt vi middag och gick på bio. Min syster ringde mig i början på veckan och frågade "går det bra att vi ser Hamilton?" jag var skeptisk, ville hellre se "The iron lady" men den har ju premiär idag. Och med tanke på att filmen skulle passa alla så sa jag ja, trots min tvekan.
Det skulle jag aldrig ha gjort.
Eller, nu kanske jag överdriver, för storyn var bra och ämnet mer än intressant. Men tio minuter in i filmen mådde jag så illa av allt blod och all sprutande hjärnsubstans så jag fick titta bort resten av filmen när jag anade att någon skulle dö. Och det var oftast kan jag säga.
Jag förstår verkligen inte? Den mängd blod som sprutade ut vid varje mord var mycket mer än vad som kändes naturligt. Övervåldet gick överstyr gång på gång och blod sprutade över skyldiga och oskyldiga gång på gång. Jag tror inte det är nyttigt att sitta och se sånt. Att tillåta sig själv art bli så avtrubbad att man helt oberörd kan se en sådan film från början till slut utan magont. Det är ju vissa människors vardag vi tittar på. Hur kan det vara underhållning, något som är bra att fylla sina synintryck av för natten? Hur kan andra människors olycka ha sånt underhållningsvärde för oss att mänskliga liv inte är värt mer?
Som sagt åkte jag hem i natten, mycket illa berörd. Positiva saker från igår är iallafall tid med min familj, att fika med min kompis Ida, att se systern och svågerns tillfälliga High-tech-lägenhet och all god LCHF-mat jag fick äta. Det är mysigt att umgås med min familj och sitta och diskutera med dem som känner mig så.
Nej, nu är det slut på min paus med blogg. Dags att trotsa kylan!
Favoritstad
Jag tog en underbar kladdkaka med en vän på ett populärt cafe. Men kladdkakan smakade mest socker och chai-latten smakade konstigt. Jag tog en sväng på stan. De ljusa butikerna var som lagerlokaler med högt till tak och klara färger. Ingenstans var det mörkt, murrigt och mysigt. Det enda som på allvar visades upp var priset. Ingen inspiration, ingen speciell känsla.
Jag fortsatte till ett ställe som jag vet att jag gillar. Men det var stängt. Jag gick till mataffären med gourmet-inriktning och hittade absolut ingenting. Jag grävde i grönsakslådorna efter var och hur grönsakerna var odlade men det enda som gick att ta reda på var priset. Personalen lyste med sin frånvaro.
Hopplöst. Vad har hänt, Umeå? Var är din själ? Var är myset, det vackra, gedigna? Om jag vill ha det ni presenterar här kan jag åka till ett köpcenter utanför staden. Då behöver jag inte vara här.
Modfälld satte jag mig på ett annat fik som heter Barista. Jag tog en ekologisk iste och saknar en toalett. Jag läste just i senaste numret av Umeåguiden. Sist jag kollade i den fanns där intressanta artiklar om vad som var på g i stan. Nya och gamla butiker. Kommande evenemang och satsningar. Leende krogbilder på peppade människor. Nu fanns där reklam för plastkirurgi, sportreportage, träningsreportage, gör om mig och ett inredningsreportage men väldigt konstig inredning i tusen färger i bländande MDF.
Jag vet inte vad jag ska säja. Men hädanefter kommer jag att sakna mina vänner här. Inte längre platsen Umeå.
Men jag undrar så smått om det verkligen är Umeå som har förändrats. Eller är det bara jag? Nån som vet?
Impulsivitet
Jag satt där vid datorn och finurlade på vad ni ville läsa.
Loggade in på facebook..
Och där såg jag en massa tårta och kakor!
Min kompis fyllde år, och hon bor för långt bort..
Vi ba gör de!
Sen vi träffades, min man och jag, har vi haft ett uttryck. Min man har en förmåga att oroa sig och tycka att allt är kört. Jag har en förmåga att planera absurdt långt i förväg, men samtidigt leva i stunden.
Så ibland, när vi ser nått vi vill ha, som känns helt omöjligt, säjer jag till honom:
- Vi ba göre!
Och så gör vi det! Det där omöjliga som inte går egentligen. Vi trotsar allt och gör det ändå. Vi betalar räkningar helt utan pengar, vi kör i flera timmar för en kaffe med tårta och vi bygger hönshus i nordläge i skuggan av allt.
Ibland är det skönt att bara barnsligt strunta i konsekvenserna och bara vara.
Så därför säjer jag:
Ba göre!
Dagavill nå fruktansvärt!
Det bondska uttrycket Dagavill passar bra på mig idag.
.
Väckarklockan ringde tidigt och som vanligt drog jag mig bara lite för länge. Jag gick upp och eldade. Packade frukost och lunch och lite frukt för dagen. Kände mig förvånansvärt pigg när jag drog av mig pyamas och på med långkalsonger och linne.
.
En yrvaken, kramig och hungrig hund kikade på mig i dörröppningen och jag välkomnade henne in i det svala köket. -5 grader ute och 17 grader inne. Utan stödvärme i Januari. Grattis oss i energilotteriet!
.
Jag sköljde kaninernas vattenskålar och började leta ytterkläder när jag hör en röst uppifrån..
.
Vart ska du?
.
Förvirrat insåg jag att det är onsdag, inte torsdag. Jag ska jobba först imorgon. Nedrans.
.
Men kaninerna fick vatten tidigt iallafall.
.
Alltid något.
Alla manglar på nu!
Har ni hört Mage makers senaste hit "Mange bjuder"? Den hat legat på P3:s digilista ett tag nu, men om du inte hört den så sök på youtube! Musikvideon är barnsligt rolig, och om ni ser den så förstår ni också varför jag står vid min mangel och skrattar idag :)
.
Idag tvättar jag och bakar lite grann. Ska nog se Gösta Berlings saga också ett varv till. Eller iallafall börja på. Såg den i helgen, men känner att jag inte höll fullt fokus.
.
Jag tycker svt:s satsning på dramaserier i historiska miljöer är helt fantastisk. Exempel är snapphanar, julkalendern och Anno 1790. Även denna version av Glsta Berlings saga är outsägligt vacker. Precis så vill jag att mitt hus ska se ut :)
.
Nästan :)
Vitt vinterland
Underligt när rubriken kommer med och inget annat.
.
Idag har jag en sjukdag.. Så jag får visa vad jag gjorde igår en annan dag.
.
Vill bara upplysa om att om man tror att katten jagar råttor på nedervåningen, men du inser att det är du själv som rör foten mot filten på övervåningen, då är det riktigt riktigt tyst.
.
Jag älskar verkligen tystnad!
.
Nu ska jag läsa vidare på min spännande bok :)
.
Jag kan inte se mig mätt på vår gårdsplan. Så är det bara!
.
Vitt vinterland
Nyårsfin nästan utan gift
Jag kände på mitt hår och konstaterade att det inte var smutsigt, men ändå behövde fräschas upp. Jag bestämde att jag efter några dagar med uppsättningar och volumiöst fluff ville köra på ett rakt och strikt hår. Och då vill jag inte torka ut håret mer än vad värmen gör.
.
Så jag tog min flaska med rapsolja och honungsvatten, där jag lagt i en vaniljstång och en kanelstång, skakade den och gick till duschen.
.
Väl där använde jag främst vatten. Men hår och kropp tvättades också med lite såpa. Som balsam använde jag apelsinvatten som jag sprutade från en sirapsflaska. Jag oljade in hela kroppen och sköljde.
.
Handduken hade legat på elementet och var varm och skön. Det är bra, för vi har inte så mycket varmvatten. Jag torkade mig omsorgsfullt och kammade håret bakåt. Jag klippte det rakt av, kammade det åt höger och vänster samt rakt fram tills allt kändes rakt och genomarbetat.
.
Håret fick självtorka medan jag smörjde armhålorna med kokosfett, istället för deodorant. Jag la en färggrann makeup som enbart var snygg och inte nyttig!
.
Sen klädde jag på mig och plattade håret. Det blev lilla svarta och armbanden med tennbroderier samt en svart, assymetrisk kofta. Strumpbyxorna har bladmönster längs med mina ben och istället för klackar har jag vita yllestrumpor.
.
Nu sitter jag här med en mugg vit glögg!
.
Gott nytt år!
.
Midvinternatt
Efter en tids no poo:ande duschade jag med gammalt hederligt clearasil-schampo igår. Känns lite som att jag badat i syra.. Håret är torrt och bångstyrigt, jag fryser och det känns som att jag skrapat av ett lager hud av hela kroppen.
.
Jag minns känslan. På Marcus 30-årsfest badade vi badtunna. Tunnan fylldes med sjövatten som var en aning dyigt.. Bakterieskräcken infann sig hos en i sällskapet som hällde klor i vattnet. .
Dagen efter badet i den tunnan kändes kroppen och håret ungefär som idag. Konstigt! Har ju aldrig reagerat förr..
.
Ikväll är det den mytomspunna midvinternatten. För mej innebär det en stund ensam på vår balkong. Jag ska be och titta ut i mörkret. Tacka för att ljuset föds igen mitt i allt det mörka. Be om en vacker vår och att min trädgård växer. Sen ska jag fira att jag är klar, med nästan allt jag skulle göra innan jul. Att jag nästan klarat av att inte stressa iår och att renoveringen är klar, äntligen..
.
För övrigt är vi klara med julklapparna för iår.
.
Känns bra!
.
Snöfall!
Snart är det jul och fortfarande är inte våra elpatroner på. Det är ju fantastiskt vad bra ett timmerhus håller värmen!
.
När jag vaknade idag efter min sovmorgon var det dryga 16 grader i köket (vårt varmaste rum, där jag befinner mig hela dagarna) och två minusgrader ute. Snön föll i små flingor och efter en portion kall risgrynsgröt gick jag och hunden ut och tampades med snön ett tag.
.
Till slut hade jag skottat oss fram till kaninerna som skulle få påfyllning av vatten. Jag är så imponerad av dessa djur. Så små djur i helt öppna burar.. Men även om vattnet är stelfruset och snön har yrt in genom gallret är de totalt oberörda. Om jag håller den kalla kaninen i famnen ett tag känner jag hur den sakta men säkert värmer mig.
.
Dessa små djur har så otroligt varm päls att det är helt fantastiskt!
.
Jag skottade små gångar i snötäcket, så jag kunde ta mig ut bara. Marcus hade glömt posta de sista julkorten, så jag behövde ta mig till postlådan på andra sidan byn. Snön yrde härligt och alla hade kurat in sig i sina hus. Den blöta snön klistrar sig fast på fasaderna.
.
Nu ska jag lyssna på Underbara Claras husmorsskola och göra julgodis. Underbara Clara är en mycket klok kvinna. Hon tycker att man bör lyfta fram alla smarta lösningar som husmödrar använde sig av. Idag får många andra cred för det som husmödrarna kom på och använde varje dag. Bara för att alla kvinnor och män inte vill titulera sig husmoder idag. Konstigt nog.
.
Mig får nu gärna titulera som husmoder, hemmafru eller tant.
.
Eller pinnätare ;)
.
(internt skämt, bara för jag brukar leta mat i gräsmattan är jag en konstig människa som bara äter pinnar enligt en trevlig typ och mjölkbonde)
.
Jag väljer att ta det som en komplimang!
.
Tant Helena till er tjänst ;)
.
Helgfrid
Huset är nystädat och luktar nybakat frukt- och nötbröd med surdeg. Jag känner att jag behöver elda, men just nu är det så skönt i soffan med katten och hunden och julkalendern på svt play.
.
Imorgon tänkte jag pynta klart och göra julgodis. Även om jag har mycket kvar att göra egentligen..
.
Så tänker jag inte låta julstressen ta mig iår. Absolut inte!
.
Medan jag har städat har jag funderat på detta med män, kvinnor och hemarbete.
.
Det är ganska vanligt att kvinnan arbetar med hushållet och barnen, om vi ser på olika kulturer. Men det är inte lika vanligt att man anser att hemarbetet ska utföras gratis och osynligt och av kvinnor, på det viset vi gör i Sverige.
.
Att en person i ett hushåll, är hemma och tar hand om hus och hem, även tar hand om den övergripande planeringen för familjen och håller viss kontakt med jobb och skola.. Det borde ju vara en fördel för dem som jobbar. Borde kunna användas som argument för löneökning tillochmed.
.
Men jag vet ju hur vi gör i slutändan. Det är kvinnan som får stanna hemma, och hindras ofta från att nå sina drömmar.. Det vore så mycket enklare om vi bara var jämställda att göra den här typen av förändringar.
.
Men, å andra sidan, löser vi inga problem genom att låtsas att hemarbetande inte existerar och genom att förneka att vi är ojämlika, vi män och kvinnor.
.
Vårdnadsbidraget kanske inte var en så dum ide ändå.
.
Eller vad tror du?
.
